Egoankan

Hemlängtan är ett faktum!

Jag kanske verkar social och utåtgående, men det är när jag känner mig trygg som jag är det! Här känner jag ingen, jag vet inte hur det funkar, jag vet inte vart jag ska, jag vet inte vart man kan gå, jag vet inte hur långt bort allt ligger, jag vet inte vem man kan prata, vad man kan säga eller vem man ska undvika!

Jag och Lilla E är själva på dagarna och jag har nog aldrig fått kämpa så hårt mot min modersinstinkt som jag gör nu. Alla säger att han är så himla söt och en riktig Gerber-Baby (reklambarn) men jag är såå nojig att han ska bli kidnappad och jag har målat upp det värsta senariet som gick!

Det tog två sekunder att måla upp bilden av hur vi går ut och allt slutar med att jag dör och Lilla E blir kidnappad...

Det har tog över en vecka innan ja ens vågade gå ut med honom själv...Jag köpte pizza på shoppinggatan och gick tillbaka till hotellet...Pulsen i 200 när vi kom tillbaka...

Imorgon ska vi gå upp till Mr B på kliniken och hälsa på men då har jag ett mål och är det någon som förföljer oss så kommer dom se att vi tillhör Mr B och han kommer på så sätt rädda oss...

Att sträva runt på gatorna själv och sen gå tillbaka till hotellet gör oss mer sårbara...Jag vet inte vilka som bor här och det kan ju följa med någon som inte bor här...Kliver in i hissen och råkar bo på samma plan...Följer efter oss och sen gör det han/hon tänkt med oss när vi kommer fram till rummet...Nä ursch! Jag vet inte hur jag ska komma över det här!

Jag kanske är löjligast i världen men just nu är jag ensamast också! Vi bor 200 m från stranden och vi har inte varit ner en enda gång...Jag vågar helt enkelt inte! Idag har jag suttit hungrig på rummet och åt lite sega chips till frukost för att det satt en gubbe på bänken mitt emot hotellet som såg konstig ut...Väntade han på oss? Såg han oss igår? Ser vi turistiga ut? Ser han mig nu?

Nä, L.A och Santa Monica är inte så barnvänligt och det är inte stället för mig. Det är jättefint och en glamorös omgivning men jag skulle inte vilja stanna av fri vilja!

Vi kan ta en sådan simpel sak som vi tar förgivet hemma...Lunch på stan! Här kan man inte värma barnmat ute...Resturangerna får inte värma barnmat pga massa regler osv...Så varje varmt mål (lunch och middag) för Lilla E måste alltså ske på hotellet vilket är ännu en anledning till att inte vara ute hela dagen...Barnmatsutbudet är inte det bästa och det som finns innehåller socker eller ost! Och vi kan inte direkt laga mat själva heller...

Nä nu längtar jag hem till hösten och kylan! Bädda ner Lilla E i vagnen och ge sig ut i det frostiga landskapet!

Borta bra med hemma bäst!